Så har hyrpersonal påverkats av det nationella avtalet

Efter att det nationella avtalet för hyrpersonal infördes har villkoren för inhyrda läkare och sjuksköterskor förändrats dramatiskt. En undersökning utförd av Staffi bland 50 hyrsjuksköterskor och hyrläkare visar att många i vårdpersonalen vittnar om sämre ersättning, mer administrativt krångel och en ökad frustration men det finns även positiva erfarenheter. I den här artikeln sammanfattar vi undersökningens nyckelresultat med hjälp av data, tabeller, citat från vårdpersonal och grafik som tydliggör hur bemanningssituationen har påverkats efter det nya avtalet.

Bakgrund: Vad innebär det nationella avtalet för hyrpersonal?

Det nationella hyrbemanningsavtalet trädde i kraft successivt under 2023/2024 och innebär att alla 21 regioner nu följer en gemensam upphandling och prissättning för inhyrd vårdpersonal (Kostnaderna för hyrpersonal ökade för regionerna – Arbetet). Syftet med avtalet var att öka kontinuiteten för patienter, stabilisera personalförsörjningen och bryta regionernas beroende av hyrpersonal (Nationella avtalet om hyrpersonal - Chefer & Ledare) (Nationella avtalet om hyrpersonal - Chefer & Ledare). Tidigare hade varje region egna avtal och ofta bjöds löner upp mellan regioner för att locka personal, vilket drev upp kostnaderna (Nationella avtalet om hyrpersonal - Chefer & Ledare). Med det nationella avtalet har man satt tak på ersättningar och enhetliga krav på kompetens och referenser. Kort sagt: regionerna ska inte längre konkurrera med varandra om hyrpersonal, utan erbjuda likartade villkor över hela landet.

Effekter på regional nivå: Redan första året syns effekterna i statistiken. SKR rapporterar att samtliga regioner minskade sina kostnader för inhyrd personal under 2024, i synnerhet för sjuksköterskor där kostnaderna sjönk med hela 51 % (Bemanningstrend inhyrd personal | SKR). Detta tyder på att regionerna lyckats minska beroendet av bemanningspersonal, vilket var ett av huvudmålen. Men hur upplevs denna förändring av de läkare och sjuksköterskor som tidigare tog bemanningsuppdrag? Undersökningsresultaten ger en tydlig bild av vardagen efter att avtalet införts.

Färre bemanningspersonal – mer press på ordinarie läkare och sjuksköterskor

En majoritet av de svarande i undersökningen (88 %) hade själva arbetat som hyrsjuksköterska eller hyrläkare under det senaste året. Många av dem arbetade dessutom en avsevärd del av året inom bemanning. Som Tabell 1 visar angav nästan hälften av respondenterna att de arbetat 20+ veckor som hyrpersonal, och ytterligare en fjärdedel hade jobbat 4–10 veckor under året i denna form. Detta indikerar att bemanningspersonal utgjorde en betydande resurs i vården för dessa personer.

‍

1-3 veckor: 15% av respondenter

4-10 veckor: 25% av respondenter

11-19 veckor: 12 % av respondenter

20+ veckor: 48% av respondenter

Tabell 1: Antal veckor som hyrpersonal senaste året (bland de som arbetat som hyrpersonal)

‍(Källa: Undersökning bland vårdpersonal, N=44)

‍

Trots att det nya avtalet syftar till att ersätta hyrpersonal med fast anställda vittnar många om en ökad press på den befintliga personalstyrkan. Färre inhyrda betyder inte automatiskt att fler fast anställs i samma takt, åtminstone inte initialt. En sjuksköterska beskriver situationen efter avtalet så här:

‍

“Sedan SKR:s nya nationella avtal har det blivit väldigt ansträngande och plågsamt. Å ena sidan ser man hur patienterna betalar priset och får sämre vård, å andra sidan ser man fler och fler sjuksköterskor lämna regionen och till och med yrket för gott.” – Sjuksköterska, 10 år i yrket

‍

Detta citat speglar en oro som flera respondenter delar: att de ändrade villkoren riskerar att leda till personalbrist när erfarna hyrsjuksköterskor inte längre finns tillgängliga. Istället för att stanna kvar under de nya villkoren väljer en del att söka sig bort. “När nya nationella avtalet kom blev det svårt, [jag] tog en fast tjänst i regionen”, skriver en annan respondent. En tredje uppger: “Har slutat jobba inom bemanning pga nationella avtalet och dess orimliga krav, lön och kriterier. Jobbar privat istället.” Tillsammans tecknar dessa röster bilden av att vissa hyrpersonal lämnar bemanningsbranschen helt efter avtalets införande – antingen för fast anställning inom regionen eller för arbete hos privata aktörer som står utanför avtalet.

Lägre ersättning och striktare villkor

En central förändring med det nationella avtalet är den gemensamma prissättningen. Tidigare kunde en eftertraktad konsult höja sin ersättning genom att byta region, men det är inte längre möjligt (Nationella avtalet om hyrpersonal - Chefer & Ledare). För många innebär detta helt enkelt lägre lön för samma jobb. Flera i undersökningen anger just sänkt ersättning som den största nackdelen. “Med det nya avtalet [har ersättningen] sänkts med ungefär 100 kr/timme,” skriver en sjuksköterska. En annan kommentar lyder kort och gott: “Mycket merarbete nu med nya avtalet. Lägre ersättning.”

Det är tydligt att ekonomin är avgörande för många. Faktum är att när vi bad respondenterna ranka vad som är viktigast vid val av bemanningsuppdrag hamnade ”Total ersättning” i topp hos nästan hälften (47 %) av svarande. Andra viktiga faktorer var bl.a. geografisk närhet, förtroende för arbetsgivaren och arbetsmiljö, men ingen faktor konkurrerade med lönen om förstaplatsen. När ersättningsnivåerna sjunker så pass markant som 100 kr/timme blir därför missnöjet stort.

Striktare krav och mer administration: Det nya avtalet ställer också högre krav på dokumentation och kompetens. Alla konsulter måste numera bl.a. ha minst två års erfarenhet och uppvisa aktuella intyg (HLR, brand, referenser från senaste uppdrag etc.) (Nationella avtalet om hyrpersonal - Chefer & Ledare). Detta syftar till högre kvalitet och säkerhet, men för de enskilda konsulterna har ansökningsprocessen blivit tyngre. En respondent beskriver till exempel att “obligatoriska intyg tar tid att ordna, vilket kan leda till att någon annan hinner ta uppdraget.” På en fråga om hur jobbigt det var att söka uppdrag gav 10 % det högsta svårighetsbetygen (4–5 på en 5-gradig skala), medan resterande majoritet upplevde processen som hanterbar. 9 av 10 ansåg alltså att det inte var särskilt svårt att hitta och söka bemanningsuppdrag, men de extra kraven innebär ändå ett merarbete som inte fanns tidigare. Detta “krångel” nämns i flera fritextsvar som en källa till frustration. Som en hyrsjuksköterska uttrycker det:

‍

“Ogillar osäkerheten som blivit sämre med nya avtalet. Sämre ersättning. Obetald introduktion samt lättare att få uppdraget avslutat i förtid.”

‍

Här framkommer att utöver lägre lön känner vissa en ökad osäkerhet kring uppdragens utformning. Exempelvis nämns obetald introduktionsperiod (att man förväntas gå bredvid utan lön en period) och att uppdrag plötsligt kan avslutas i förtid. Sådana villkor kan vara del av de nya avtalsreglerna som ger regionerna mer kontroll, men de minskar attraktiviteten för den som tar uppdraget.

‍

Flera erfarna hyrsjuksköterskor uppger i undersökningen att de lämnat bemanningsuppdrag hos regionerna efter att det nationella avtalet sänkt deras ersättning och infört nya kriterier. Många vittnar om ökad arbetsbelastning för kvarvarande personal.

‍

Konsekvenser: risk för ökad personalbrist?

Att regionerna stramar åt hyrbemanningen är förståeligt ur ett budgetperspektiv – 2023 steg hyrpersonalkostnaderna till över 9 miljarder kronor (Kostnaderna för hyrpersonal ökade för regionerna – Arbetet) och utvecklingen sågs som ohållbar. Samtidigt visar vår undersökning att konsekvenserna på individnivå kan vara allvarliga. Flera respondenter planerar sin karriär utifrån de nya villkoren: “Har arbetat inom bemanning sedan 2006... Kommer aldrig gå tillbaka till fast anställd inom Regionen igen. Försvinner möjlighet till bemanning byter jag bransch,” skriver en erfaren sjuksköterska. Det antyder att om inte bemanningsalternativet finns med rimliga villkor, riskerar vården att förlora personal helt till andra yrken. En annan berättar: “Mer lönsamt med direktavtal med privat vårdgivare än att följa det nationella avtalet, [det] blir helt ointressant [för mig].” Detta pekar på att kompetensen kan röra sig till privata kliniker eller bemanningsföretag som tecknar egna avtal utanför regionernas ram.

Patienterna i kläm: Några röster uttrycker också oro för patientsäkerheten. I citatet ovan nämnde en sjuksköterska att patienter “får sämre vård” som en följd av att erfarna hyrsjuksköterskor försvinner. SKR å sin sida argumenterar att avtalet ska ge bättre kontinuitet med fast personal för patienter (Kostnaderna för hyrpersonal i vården fortsätter att minska - VGRfokus - Dina nyheter från Västra Götalandsregionen). Båda kan ha rätt på sitt sätt – på lång sikt kan kontinuiteten öka om regionerna lyckas rekrytera egen personal, men på kort sikt kan bortfallet av hyrpersonal utan ersättare innebära tomma stolar och högre belastning på befintliga team. Flera regioner rapporterade sommaren 2024 om svårigheter att bemanna alla pass trots avtalet, vilket antyder att övergångsperioden är kritisk. Här gäller det att regionerna faktiskt satsar inbesparade medel på att förbättra villkoren för fasta tjänster, så att inte bara kostnaderna sjunker utan även personalbristen.

‍

Positiva erfarenheter och sammanfattning

Det är viktigt att notera att det inte bara är mörka tongångar. Majoriteten av bemanningssjuksköterskorna och läkarna i undersökningen är nöjda med sina uppdrag i sak. Hela 92 % uppgav att de fick sin lön i tid och enligt förväntan, och 70 % tyckte att uppdraget motsvarade förväntningarna bra eller mycket bra. Flera lyfter också fram fördelar som frihet och flexibilitet: “Frihet och bra betalt. Känner mig respekterad som människa med lång utbildning, stort ansvar och rätt lön,” skriver en sjuksköterska om varför hon gillar bemanningsformen. Dessa positiva aspekter är värda att komma ihåg – bemanningspersonal fyller en viktig funktion och många trivs i rollen. Utmaningen för det nya avtalet blir att försöka behålla en del av dessa fördelar (t.ex. konkurrenskraftig lön och flexibla möjligheter) samtidigt som man uppnår målet om minskade kostnader.

Sammanfattningsvis visar undersökningen att det nationella avtalet för hyrpersonal har inneburit stora förändringar: Kostnaderna för regionerna har gått ned kraftigt (Bemanningstrend inhyrd personal | SKR), men prislappen betalas delvis av hyrpersonalen själva i form av sänkt ersättning och striktare villkor. Många hyrsjuksköterskor och hyrläkare känner sig mindre lockade att ta uppdrag – vissa har redan slutat, andra överväger det – vilket på sikt kan leda till ännu större personalbrist om inte regionerna förmår rekrytera och behålla fast personal. Arbetsmiljö, trygghet och ersättning framträder som nyckelfrågor för vårdpersonal i denna nya era.

Avtalet är ungt och dess fulla effekter återstår att se. Förhoppningen från arbetsgivarhåll är att det ska “ge ordning och reda i besticklådan” och skapa en mer hållbar bemanning (Nationella avtalet om hyrpersonal - Chefer & Ledare). Vårdpersonalens tidiga vittnesmål pekar dock på att balansgången är svår – hur mycket kan man skära ner på hyrpersonal innan vården och dess medarbetare tar skada? Beslut fattade på systemnivå måste gå hand i hand med dialog med dem som står på vårdgolvet. Vårdpersonalens upplevelser av bemanningssituationen efter införandet av det nationella avtalet är en viktig fingervisning om att det fortfarande finns utmaningar att lösa för att nå målet: en hållbar vård där både personal och patienter känner sig trygga.

‍

Kontakta oss för att ta del av undersökningen i sin helhet.

‍

Läs mer om hur det nationella avtalet påverkat ansökningsprocessen för uppdrag